Möte med en kändis..

Nu är det dags att berätta om vårat möte med en av sveriges största och mest kända fotbollsspelare. För er som inte vet så mycket om Jesper Johansson så kan vi berätta följande om honom. Han har spelat fotboll i Estland och Sverige.  Han är god vän med Finlands president  Besti  Skolinen. De gick på samma internat skola i Tammerfors och satt även av ett år ihop på Kumla anstalten.


Vi(Jag och Adde) lärde känna Jesper genom fotbollen skulle man kunna säga. Han dök upp en dag på frölundas träning med en enda målsättning. Att glidtackla så mycket som möjligt. Sen den dagen är vi som själsfränder. Vi bakar lussekatter ihop, går på IKEA och gör såna där saker som bara själsfränder gör.

Detta inlägg kommer handla om vårat besök på Jespers match nu i sommar.  Vi bestämde tidigt i våras för att special granska Jesper under en seriematch med sitt kära Lerkil.

Vi åker i samlad trupp mot Ruddalen för att se konungens återkomst. Vi kommer dit och direkt ser vi Jesper fokuserad på uppvärmningen. Vi ger han en stående ovation som bara jag och adde kan göra. Jesper blir så där mjuktuff över vår ankomst. Han har svårt o koncentrera sig och väldigt svårt att nå. Vi blir oroliga och bestämmer oss för att kontakt med hans hjälptränare för att se om det är något vi kan göra för o hjälpa han. Tilläggas bör även att han under sent 80-tal gjorde tappra försök  till en skådespelarkarriär där han som största merit provspelade till den kritikerrosade filmen "Vägen ut" med Björn Källman men fick nobben.


Han har även medverkat som häst i klassikern Ronja Rövardotter  men när vi går djupare in på ämnet så ger han oss den där blicken som bara vi kan första och vi inser att denna nostalgitripp har lett till att han tappat fokus på matchen. Vi ger honom ett äpple som en symbolisk gest och beger oss sedan mot läktaren.



Han ger oss ett leende före matchstart och vi känner oss trygga då vi sitter på läktaren.  Vi tog även pulsen på domarna och övriga publik. De var inget o ha kan man lugnt säga.  Första halvlek innebär ett krampaktigt spel från Lerkils sida men vi ser även vissa intentioner till storspel då Jeppes genomskärare på one touch som vi så länge predikat ger stort genomslag. Vid varje fin prestation från Jesper sida reser vi oss på läktaren och ger ifrån oss ljud av njutning och tillfredställelse som bara Jesper kan ge oss. Till vår fasa inser vi att övrig publik tittar frågande på oss och vissa spridda delar till och med ger oss hotfullheter som onda ögat.

Motståndarna gör tidigt 2 mål och Jesper visar på stor frustration och skäller ut sin egen mittback efter noter. Sådant vill vi se mer av i svensk fotboll.


Matchen slutar i sig med förlust för Jesper men minnet av hans vilja och kämpartakter kommer vi leva med oss resten av livet.



Vid tangentbordet är denna gång Peter och till sin hjälp har jag fått frilansbloggaren Spadde


RSS 2.0